Satt och bläddrade i en gammal Icakuriren och hittade denna dikt som Karin och hennes mamma läste på 80-talet.
Sticka bort din rädsla
i jämna röda slätstickningsstycken
Sticka bort din oro
i tillkrånglade bårder med hoptrasslade garnnystan
Sticka bort din sorg
i mönster av aviga och räta
Sticka fram din glädje
i lysande ränder av omöjlit restgarn till tröja för åttaårstösen
Sticka fram din envisa förtröstan
i mjuka koftan till lilla barnbarnet som ännu skyddas av livmodervattnet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Så väver kvinnornas flitiga händer, händelser i livets väv-sorg och glädje´ger olika mönster för kommande släkten att beskåda!MVH Gladiatan
JÄTTEFIN!!
Skicka en kommentar